Det är jobbigt med vila…
not! Nu har det gått några dagar på plats i Salt lake city och än så länge har jag inte ansträngt mig så mycket. Det är bra att låta kroppen vänja sig vid höjden och tidsskillnaden först. Jag är lite hostig. Det började förra veckan i sverige, men det blir bättre för varje dag.
Idag åkte jag skridsko. Det kändes lite ovant, som alltid i början här borta. Isen är väldigt annorlunda mot Europa. Men det var skönt faktiskt. Framförallt att röra lite på sig igen.
Igår var jag på utflykt med Joel och Paulina till ett ställe som heter ”Antilope island”. En väldigt stor ö som ska ha ett rikt djurliv men det såg jag inte så mycket av. Bufflarna och antiloperna höll sig på avstånd. Det fanns en gammal ranch som är bevarad från 30-40 talet. Den var ganska spännande att se.
Här är några bilder hittills:
Hej Daniel, blir lite nyfiken på varför isen upplevs annorlunda ”over there” kan du beskriva hur du upplever skillnaden? Sen det här med hög och låglands banor där jag hört att högt belägna isovaler är snabbare, vet du hur det kan komma sig? Luften är ju tunnare vilket skulle ge åkaren sämre flås? / Lycka till i OS // Bertil
Jag vet faktiskt inte riktigt varför isen känns annorlunda. Kanske behandlar ismakarna isen på olika sätt. Jag tror också det kan ha att göra med just höjden, och att luftbubblorna (även om dom är minimala) lagras på ett annat sätt i isen pga det. Just den här veckan var isen dessutom väldigt mjuk och det är vi inte vana vid.
Att en höghöjdsbana är snabbare beror nog alltid på att det är lägre lufttryck på högre höjd och därmed lägre vindmotstånd. Motstånd på skridskor består av 80% luftmotstånd och 20% ismotstånd.
Visst får man mjölksyra fortare här uppe, men oftast hinner man vara här nästan två veckor innan ett lopp och då hinner kroppen anpassa sig ganska bra. Men man får ta det lugnt i början för det tar längre tid att återhämta sig när man inte är van.
Det blev ett långt svar men det har du nog inget emot.